UV-härdbar bläckstråleutskriftsteknik är resultatet av att kombinera bläckstråleutskrift med UV-härdande teknologi.
Forskning om UV-härdningsteknik och ljuskänsliga polymermaterial började på 1950-talet. På 1960-talet hade både ljuskänsliga polymermaterial och bläckstråleutskriftsteknik utvecklats ytterligare. Under 1990-talet fortsatte tillverkare av UV-härdande bläck att förfina sina produkter och tog en ökande marknadsandel - en tillväxttakt som överträffade den för lösningsmedelsbaserade bläck. I slutet av 1990-talet började Canon, en utvecklare av termisk bläckstråleteknik, utforska användningen av vattenbaserade UV-härdbara bläck i termiska bubbla bläckstrålesystem. Dessutom började användningen av UV-härdbara bläck i traditionella (analoga) tryckprocesser - såsom boktryck, gravyr, offset och screentryck - växa i snabbare takt än tillväxten av dessa traditionella tryckmetoder själva.
Runt 2000 uppstod flera viktiga tekniska integrationer och applikationsexpansioner. Till exempel, Chromas Technologies och Digital Label Alliance presenterade sitt Argio75SS bläckstråleutskriftssystem på Labelexpo 2000; Heidelberg visade upp ett höghastighets piezoelektriskt digitalt bläckstråleutskriftssystem på drupa 2000; Barco introducerade sitt "the.factory"-system; och den brittiska utrustningsutvecklaren Inca debuterade sin Eagle44 bredformat flatbäddsbläckstråleskrivare, också på drupa 2000.
Konvergensen av bläckstråle- och UV-härdande teknologier fortsätter att utvecklas för att möta kraven från kommersiella och industriella sektorer. Ungefär som banan för traditionella utskriftstekniker under de senaste två decennierna, är UV-härdningsteknik redo för snabb tillväxt tillsammans med bläckstråleutskrift.
